Att jogga är nog det tråkigaste och jobbigaste jag vet. Har absolut fel mindset och jag har alltid känt så. För mig är det bara en olidlig kamp när jag är ute i spåret som inte ens känns bra när jag väl landat hemma. Därför har jag under hösten satsat på promenader som blivt långa powerwalks (förutom yogan). Lyckan att få vara utomhus i 1-2 timmar varje dag. Låta hjärtat jobba, kroppen bli trött och energin bubbla. Samtidigt lyxen att njuta av den fina höst vi har. Varför ska jag prestera på ett sätt som inte passar just mig? Viktigast är att vi alla gör det som passar oss. Hur gör ni?
 
Kram med en bild från gårdagen runda i skogen.